I samband med min bloggartikel ”Fotboll i hockeyrinken” (vecka 7 2019) så träffade jag en gammal affärsbekant över en lunch. Han var en i ett gäng som, under ett fåtal år, tog ett pyttelitet företag till en lönsam omsättning på 150 000 000! Framgången byggde på att man hela tiden tog nya initiativ och att man vårdade kunderna mycket noga De var en föredömlig leverantör. Men så plötsligt kände jag inte igen företaget riktigt. Engagemanget och kundservicen krackelerade.

Nyckelmedarbetare försvann och vips var företaget sålt. En skakande historia som ger ett kvitto på min bloggartikel. Det är viktigt att säkerställa att man anlitar rätt kompetens.
Under den aktuella lunchen fick jag höra vad som egentligen hade hänt. När Företaget nått sin 150-miljonersomsättning kände VD’n, tillika huvudägare, att han inte riktigt räckte till.
Rubriken kanske låter paradoxal men det är ett faktum. Vill man nå sina uppsatta mål ska man inte jobba med målet. Låter det befängt, spännande, idiotiskt eller så? Ja må så vara, men jag står fortfarande kvar vid min ståndpunkt. Det är viktigt att sätta målet men sedan inte fokusera på det dagligen och stundligen. När målet är beslutat sätt fokus på vägen dit annars riskerar ni att bli stillastående.
Efter att målet definierat flyttas fokus till att hitta processen/vägen som leder till dit. Vad i vår dagliga verksamhet leder mot målet? Hur kan vi göra detta bättre? Kan vi öka tempot och göra det oftare? Målen som man arbetar med dagligdags ska vara processorienterade. Ett klassiskt misstag är att fråga en säljare: Hur mycket har du sålt för idag? En bra dag så lyfts säljaren en dålig dag riskerar att bli ännu sämre efter en sådan fråga…
Det finns en röd tråd i de bolag som växer snabbt, länge och givetvis lönsamt. Alla har börjat under små förhållanden. Man kan inte ta resurser för givet. Man har vänt på tjugofemöringarna många gånger. Man gillar att vara oavhängig av någon annan. Stoltheten att klara sig själv är stor. Vi kan jämföra med personer som är födda och uppväxta på första halvan av 1900-talet. Här fick man med bröstmjölken att man måste vara försiktig med resurserna och kunde inte ta något för givet. Något som sedan ofta sitter kvar i ryggraden även om resurserna är så mycket ymnigare nu än då.

Snåljåpar kallas de ofta. Nedsättande och tråkigt epitet. Varför inte istället säga resursoptimerare och att de är personer som har hög verkningsgrad på pengarna? De företag som startas med denna ”gammeldags” moral blir oftast framgångsrika och många dessutom lönsamma från start. Fjärran från 90-talets ”burnrateföretag”.

Beställ boken - "Mera LUST"

Mera LUST är en samling bloggartiklar om hur man lyckas med Lönsam, Uthållig, Sabb Tillväxt (LUST). En novellsamling om att lyckas med sitt företagande skulle man också kunna kalla boken för.
​