Trygghet, ett honnörsord i Sverige. Men vad är trygghet egentligen och hur uppnår vi den?
 
När allt är som vanligt brukar det uppfattas som tryggt. Den ena dagen är den andra lik. Tre månader, tre år framåt i tiden ser likadana ut som för tre månader eller tre år sedan. Svensk trygghet i ett nötskal. Men denna trygghet är bedräglig. Omvärlden utvecklas snabbare än någonsin. När något utvecklas så ändras det också. Idag är inte likt igår.
 
Att stoppa utvecklingen klarar vi inte av att göra. Tvärt om, vi måste bejaka den och följa med på förändringståget och helst sitta i förarhytten. Är vi med och till och med leder utvecklingen, då uppnår vi någon form av reell trygghet. Istället för att se utveckling och förändring som ett hot, se möjligheterna och utmaningarna positivt.
 
Att man ser förändringar som ett hot är negativt både för företag och medarbetare. När allt går sin "gilla gång" dvs den vanliga lunken så blir det ofta inte så effektivt. För medarbetarna knappast vare sig jättekul eller inspirerande. Men bejakar man utmaningar och förändringar så utvecklas både företag och medarbetare. Med lust och glädje tar man sig an nya uppgifter och utmaningar. Det skall vara kul att gå till jobbet. Är det kul så man trivs och då kommer en bra arbetsinsats på köpet. Sjukfrånvaron minskar eller till och med försvinner.
 
För företag gäller det att se den inneboende potentialen i sina medarbetare och låta dem växa genom fler och mer avancerade arbetsuppgifter. Ingen mår bra om man går till jobbet bara för att man måste, vare sig medarbetaren eller företaget. Företag skall drivas och arbete utföras med LUST!
 
Faktiskt innebär den fyrställiga bokstavskombinationen LUST, förutom själva ordets innebörd, även en förkortning av Lönsam, Uthållig, Snabb Tillväxt! En tillfällighet? Knappast för det är ett faktum att när man gör något som man tycker är lustfyllt och kul, så brukar man också lyckas och bli framgångsrik
 
Lennart Bengtsson
Elitaren AB

Det är inte ovanligt att jag möter VD:ar och ägare som gjort jättefina resor med sina företag. Företagen är väl och grundligt uppbyggda. Det mesta får guldstjärna. Men vederbörande är inte speciellt glad. Det är inte kul längre. Det finns arbetsuppgifter på skrivbordet som bara suger energi. Tvehågsenheten infinner sig. Vad skall jag göra? Sälja? Ta in en delägare? Men har man kämpat i med- och motvind i många år kan det vara svårt. Det är inte kul längre, men att sälja eller ta in en kompanjon känns ännu mer avlägset. Hur skall man göra.
 
Först måste vi konstatera att det finns inget som säger att VD måste göra vissa saker. Vad VD skall är att se till är så sakerna blir gjorda. En sak som en duktig VD alltid gör är att se till att rekrytera dem som är bättre än hon/han själv. Att alltid ha dem som är bättre inom olika områden än VD själv. Gör man detta systematiskt och också vågar lita på att andra kan göra de olika momenten lika bra eller bättre och därmed släppa olika uppgifter och ansvarsområden. Då har man samtidigt som man avlastats även vässat företagets överlevnadsförmåga. Om allt hänger på en person är man väldigt sårbara.
 
Detta brukar jag utnyttja när jag pratar med VD:ar som tappat energin. Försök att släppa de uppgifter och områden som inte är kul till någon som vill ta utmaningen och tycker att det är kul. Har man suttit och jobbat med saker i tio – femton – tjugo år eller mer så är det ju inte så konstigt om det känns tråkigt och motigt. Lösgör dig från dessa uppgifter. Är det tråkigt så blir de knappast utförda med största elegans, även om kunskap och förmåga finns. Fokusera på det som är roligt. Då brukar lusten och ambitionen återkomma. Visionen blir spänstigare liksom ambitionen. Så blev det helt plötsligt fest att gå till jobbet.
 
Som grädde på moset så brukar denna medalj ha två framsidor, alltså ingen baksida. De energislukande arbetsuppgifterna har någon annan tagit över och kunnat växa med. Dessa energitjuvar har lika plötsligt förvandlats till festliga inslag i någon annan arbetsdag. Snacka om win-win situation!
 
Lennart Bengtsson
Elitaren AB

De som verkligen lyckas med att växa sitt företag snabbt, lönsamt och uthålligt. Gemensamt har de alla att de vågar vara annorlunda; vågar att gå sin egen väg! De tror på sin idé och de har sin ledstjärna, vad de vill uppnå med sitt företag. De har en stark integritet och deras övertygelse ger dem både skydd och styrka när de blir idiotförklarade av konkurrenterna. Att bli idiotförklarad av konkurrenterna är en stor tillgång. Då får man vara ifred. Faktum är att så gott som alla företag som lyckas med LUST, Lönsam Uthållig, Snabb Tillväxt finns i mogna branscher. Framgången består i att man tänker, agerar och paketerar sitt erbjudande på ett helt omstörtande sätt.
 
Att våga bryta branschlogiken och införa något som är så mycket bättre för kunderna är en vinnande strategi. Att lyckas med detta kräver just att man vågar gå sin egen väg, bryta den gängse branschlogiken. Men det kräver även att man är väldigt lyhörd och har blicken långt fram för att kunna se vad som händer framöver. Att i tid kunna lägga om kurs, vässa erbjudandet eller vad det nu kan vara som krävs för att fortsätta sin lyckosamma resa.
 
Stolt, men inte nöjd, är mantrat som befrämjar fortsatt framgång. Det finns många företag som är väldigt framgångsrika under något år. Sedan planar de ut eller till och med försvinner. För dessa företag är det två närbesläktade fenomen som ofta föranleder slutet på framgångarna, Nöjdhet & Hybris! Att lyckas, att vara bäst kräver att man hela tiden jobbar för att bli bättre. Den dagen man tycker att nu är vi bäst och kan ta det lugnt eller till och med tror att man är så bra att man aldrig kan bli omkör, då är slutet nära. Bannlys Nöjdhet & Hybris!
 
Lennart Bengtsson
Elitaren AB

Ett väldigt vanligt problem som ofta dyker upp när jag pratar med företagare och andra ledare är att de är så åtråvärda, eller i alla fall deras synpunkter. Telefonen ringer mer eller mindre oavbrutet: Många huvuden sticks in på rummet. Ibland är det till och med kö. Alla medarbetare har samma ärenden. Hur skall man göra, lösa problemet, agera i denna situation. Ofta smattrar chefen ut lösningarna likt en kulspruta på ett militärt övningsfält. Medarbetarna skuttar iväg glada att det var någon som löste problemet åt dem. Men lika glad är inte företagaren/ledaren som får sin vardag sönderhackad och splittrad.
 
Har man inte för avsikt att växa så kanske situationen är någorlunda hållbar så länge inte magsår uppstår av stressen. Men har man siktat in sig på att växa så är detta ett hinder. Ett stort hinder dessutom. Om mer eller mindre alla problem måste upp och vända hos ledarna så tar det inte lång tid innan bandbredden är fullt utnyttjad. I det läget så är ledaren den stora korken i verksamheten, trots att hon/han vill växa.
 
Detta arv från det lilla företaget måste man komma ur. Delegera och till och med abdikera beslut till andra, vilket kanske inte är lika lätt gjort som sagt. Här är det en fördel om man anammar sin coachande ådra och inte enkelt hasplar ur sig lösningarna. Nej, istället svara med en motfråga: ”Vad tycker du”, ”Hur skulle du löst det” osv. Ofta kommer det fram bra lösningar. Om inte direkt så med lite stöd och input så hittar de flesta bra lösningar. Givetvis tar detta coachande längre tid än att blixtsnabbt ge svaret. Men det coachande sättet är en investering som snart betalar igen sig, med råge. Eftersom att medarbetarna efterhand lär sig att de har svaret själv så växer också deras tillit till sig själv. Så allt efter hand minskar trycket hos ledarna som då får tid att utveckla annat. Maskineriet blir också mer väloljat utan fördröjande longörer.
 
Lennart Bengtsson
Elitaren AB